dolly

en bild bara för att ingen skrivit här på så länge. kommer ni ihåg detta fina får. hon heter dolly och är inget vanligt får. Hon är genmanipulerad. det var kul en gång i tiden, när det begav sig.

Russell we love you

"Jag tycker om att vara tillsammans med boskap.
Jag uppskattar verkligen att få lära känna och klappa dem"

killen från dow under säger så fina saker... han gillar verkligen alla varelser på denna jord, människor liksom våra fyrbenta vänner.
Har också hört rykten om att han kan vara på tal för huvudrollen i filmen om polaren Steve, the crocodile hunters, liv. krokodiljägaren dog som bekant för några mnånader sedan av en stingrocka.
/mirjam

angoradjur

alltså materialet vi har i våra tröjor. kommer de från kaniner eller katter. angorakatt sa karim. angorakanin sa jag och simon. men jag har börjat fundera och lutar numera mer åt angorahäst.
men efter en snabb googling upptäckte jag att angoradjur faktiskt kommer i flera olika sorter och storlekar.


från wikipedia:
Angora har flera betydelser. Det kan vara:
-Hår (ofta felaktigt kallat ull) från angorakanin. Se angorakaninull.
-Garn eller tyg som gjorts av ovanstående hår.
-Ett namn som tidigare användes i Europa för den turkiska huvudstaden Ankara (som innan 1930 hette Engürü).


angorakatten kommer från turkiet och är långhårig och slank. den är den första utomeuropeiska kattraser som importerades till Europa, troligen under 1500- eller 1600-talen.


angorageten är däremot en get som även kallas mohairgeten och producerar mohairgarn. Angorageten har ull från huvudet och ända ner på knäna. Ullen är normalt vit här i Sverige, men det finns i andra länder andra färger ex. svart, grå, gul och även chokoladbrun. Av ett vuxet djur får man ut ca 5 kg ull per år. En kastrerad bock kan ge upp till 10 kg per år.

angorakamelen är en korsning mellan vanlig kamel o mohairget. de ser ut som de loja puckeldjuren med undantaget för den långa krylligt vita pälsen.

detta är en angoragnagare


angorapinne är en vandrande pinne fast med hår.
/mirre

DN goes freakshow

DN. Av alla tidningar!?!?! Aftonbladet och Expressen hade man kunnat vänta sig. Men DN.
I alla fall. En story om en fyrbent kylling är värt många spaltmeter. Den har tom fått mig att återuppta bloggen
/mirjam

Snigel

Jag ville skriva om ett litet sommardjur. Bestämde mig för snigel. En liten söööt sommarsnigel. Som liksom långsamt kravlar sig igenom värmeböljor och ständigt riskerar att krossas o förvandlas till snigelsmet. Då hittade jag en webbsida vid namn Postis (http://w2.sydsvenskan.se/postis/index.php)den riktar sig till ungdomar upp till sjutton. En tjej som är tolv år har signaturen snigel. Hennes intressen är tennis, spela piano och sjunga i kör. Hon har skrivit en dikt som hon publicerar på Postis. Den är hjärtskärande.


”Jag tittar ut ser en regndroppe
Jag vänder mig om, ser en regndroppe.
Vart jag än går kommer tårar
Regndroppar som förvandlas till tårar!
Varför kommer dom,
jo för jag är ensam ensammast i världen känns det som
Tom som en skalad apelsin.
Dom rinner mina tårar.”

Sorgligt tycker jag. Har aldrig hört det förut… tom som en skalad apelsin. Men jag gillar liknelsen. Jag känner mig tom som en urgröpt passionsfrukt. Tom som en skalad banan.
Men det indikerar ju även till motsatsen jag känner mig uppfylld likt en vattenmelon.
fylld som ett sprängfyllt körsbär.

Lilla snigel stackars dig. Lilla snigel akta dig. Men oroa er inte jag skall bära alla sniglar med små pärlemo skal i min hand. O bara tappa er om ni är dumma. Lilla snigel akta dig för då kommer jag att krossa dig.

Caroline

Fick ett mail från fotografen tillika min vän Nina Varumo. Hon skickade med ovanstående bild och undrade om det verkligen var så att en tigerhona kunde fungera som surrogatmoder för ett par rosa griskultingar. Jag citerar hennes kommentar om grisbäbisarna ”Luktar inte dom för mycket lunch?” Det sjuka är ju att det enbart är människan som har det cyniska draget att vi kan ta hand och släpa hem föda till ett djur som vi när djuret uppnått fullvuxen ålder slaktar och med gott mod käkar upp. Samme fotograf och vän kunde tillexempel på ett besök på lantstället utan problem käka en lammstek samtidigt som hon med ljus röst uttryckte hur söta och underbara lammen i hagen utanför fönstret var. Jag kunde höra dem bräka över telefonen och såg framför mig hur de dansade dödsdansen och bräkte dödsångest över lukten av sin döda vän. Djurhonor har ofta en stark beskyddarinstinkt över de sina. Ett känt fenomen är att om en hona förlorar sin eller sina ungar är hennes modersinstinkt så stark att den kan överföras på ett annat djur.

Minns en naturdokumentär på SVT där en lejonhona, låt oss kalla henne Lillian får sina barn mördade av en för lejongruppen rivaliserande hane. Lillian sörjde. Hon hittade dock strax efter barnadråpet en antilopunge som i sin tur blivit moderlös. My tar sig an ungen, följer den överallt och värmer den på natten. Tyvärr funkade inte lejon-möjlken den var för stark. Jag grät för att det var så sorgligt när Lillian kom släpande med ett stycke kött till den svältande antilopen. Antilopen dog och man såg Lillian vandra iväg ensam och barnlös i solnedgången på savannen.

Får en flashback till 1986 då en liten pojke vid namn Levan i England är på besök på ett ZOO och har oturen att ramla ner till gorillorna och slår sig i fallet medvetslös. Gorillorna springer fram för att titta på inkräktarna, åskådarna skriker vid synen av de bastanta kropparna som rör sig mot den lilla medvetslösa. Silverryggen Jambo kommer fram först. Han ställer sig emellan pojken och de andra gorillorna han till och med plockar upp pojken och klappar hans lilla huvud. Jambo förstod. Jambo har också känslor. Jambo finns nu som staty.


Instinkten att ta hand och känna någon form av överbeskyddande kärlek till varelser som verkar vara värnlösa upptäckte jag själv när jag kollade på en dokumentär om koalor på Discovery förr veckan. Koalor har ett så gulligt utseende. De ser lite tokiga ut, klumpigt rultandes. Hårt fastklamrandes med sina små armar och fötter. Lurviga stora öron, svarta runda ögon och en stor platt men söt svart näsa. Jag hörde mig själva uttrycka högt och tydligt –Jag älskar dig till bilden av koalaungen på tv-rutan.


En gång när jag var fyra år gammal var jag surrogatmamma till en aborreunge. Jag hade honom i en hink. Han dog efter en dag.

Låt oss ta hand om varandra.
Kram
Caroline

Mask

För alla er som känner sig ensamma skaffa en mask, binnikemask och du har en vän för livet.
Jag var under en tid oerhört fascinerad av mask. Jag hade till och med sju sköna metmaskar som levde i en burk i mitt kylskåp. Jag har många maskhistorier.
Det här är historien om Guineamasken. Jag vet att jag ofta snackar om Guinea-masken men min fascination är fortfarande lika stor för denna parasit så storyn är värd att berättas igen
Det här är en av mina äckligaste mask historier.

Guineamasken får man i sig genom att man dricker odestillerat vatten. Man dricker den lilla larven som är knappt synbar för ögat. Har man otur så får man i sig både en honmask och en hanmask -And then ladies and gentleman we have a wormparty. Maskarna hänger ut i hudens bindväv. Masken blir så lång som en meter och växer under ungefär ett års tid. ( Fatta att under ett helt djävla år gå runt med en mask som inneboende) När honan fått sina ägg befruktade drar hon sig ner mot underbenet. När hon kravlat sig ner till vaden blir människohuden ansluten till maskens framdel öm och svullen och det bildas så småningom en hudblåsa som senare brister upp till ett större sår. När sedan stackaren till människa kommer i kontakt med vatten sprutar masken ut sina larver.

Det finns inget effektivt läkemedel som dödar den fullvuxna masken. Eftersom masken är så lång som en meter och därmed slingrat sig på en större yta av huden är den svår att rent kirurgisk skära bort. Traditionellt har man extraherat masken genom att försiktigt, under många veckors tid rulla upp den längs en träpinne. Sjukdomen har ingen anmälningsplikt enligt smittskyddslagen. Men tänk er för innan ni tar en klunk av vattnet när ni badar vid Långholmen i sommar. På vintern är det ju lätt att dölja sitt hål på vaden med äckelmask i och de som under heta julidagar har långbyxor på sig är grymt avslöjade.




Ok, en till mask historia. Mirjam har en vän (inga namn nämnda) som vistades under en längre tid Nigeria. Där hon arbetade med ett projekt. Under denna tid hann hon både blir kär och få mask i magen. Mannen var inhemsk och arbetade också på projektet. På deras första date bjöd han ut henne på bio. De fick schyssta platser, mitten av mittenraden. Det var rätt romantiskt och så, de höll handen och kysstes lite när det passade. Mot slutet av filmen kände tjejen att hennes mage som hon visste att hon fått mask i för några veckor sen inte kändes så stabil. Sen hände allt på typ tre röda sekunder. Hon bajsade på sig. Hon bajsade på sig på sin första date med killen hon precis blivit kär i och nu satt på mitten av mitten raden och höll handen med. No shit!!!
Maskarna hade helt kontroll över hennes mage. Detta var antagligen det pinsammaste ögonblicket i hennes liv. Jag skulle faan börjat gråta. Men slutet gott allting gott. Om man klarar en sån date så klarar man nog allt. De gifte sig några år senare och bor nu lyckliga i Stockholm. Maskarna hängde dock kvar ett tag, Ett och ett halvt år närmare bestämt. Medicinen bet nämligen inte på äggen bara på masken.

Caroline